Den utmärktaegenskaper hos titanmaterialgör att deras användningsområden fortsätter att expandera, och efterfrågan på högkvalitativa titanrör ökar också. Tidigare anammade bearbetningsmetoden för tunna titanrör oftast formdragningsmetoden, och det finns intensiv friktion mellan titanröret och formen, vilket ofta resulterar i ablation och bindning på ytan av titanröret, och dimensionstoleransen är svårt att kontrollera. För att förhindra dessa nackdelar är det vanligtvis nödvändigt att utföra oxidationsbehandling på titanmaterialet för att bilda en oxidfilm på ytan, vilket spelar en smörjande roll, och bearbetningsmängden efter varje oxidationsbehandling bör inte vara för stor, oxiden filmen är mycket hård och det är lätt att orsaka mögelslitage. Det finns problem med både storlek och ytkvalitet. Därför är det angeläget att utveckla en bearbetningsmetod för billiga och högkvalitativa titantunna titanrör.
Enligtden rullande teorin om titanrörQ-värdet (förhållandet mellan relativ väggreduktion och relativ diameterreduktion) har stor inverkan på kvaliteten på rörets inre yta under valsningsprocessen. I trevalsvalsprocessen, för ett visst pass, efter feldetektering och provtagning för att observera tvärsnittet för att säkerställa att det inte finns någon spricka på den inre ytan, olika Q-värden (0.87, 1. 00, 1.26) väljs för rullning. I mittenpasseringen utförs ultraljudsfeldetektering på röret och ett prov tas för att observera tvärsnittet för att säkerställa att det inte finns någon spricka på den inre ytan innan nästa passage rullas. Resultat När Q-värdet var 0.87, var mikrosprickorna på den inre ytan mycket grunda, med ett djup på cirka 5 μm, och det fanns få sprickor; när Q-värdet ökade till 1,26 nådde djupet av mikrosprickorna på insidan 5 0 μm. Mikrosprickorna på rörets inre yta beror huvudsakligen på trevalsvalsprocessen för att först minska diametern och sedan minska väggen. Därför, vid valsning av ett titanlegeringsrör med en trevalskvarn, bör Q-värdet inte överstiga 0,87, annars är den inre ytan av röret benägen att spricka.
Under kallvalsningsprocessen av små tjockväggiga titanlegeringsrör är mikrosprickor benägna att uppstå på de inre och yttre ytorna. Mikrosprickorna på den yttre ytan avlägsnas vanligtvis genom slipning och skrapning, och effekten är mycket idealisk; för mikrosprickorna på den inre ytan, i den nuvarande industriella produktionsprocessen, avlägsnas det inre hålet större än 13 mm huvudsakligen genom borrning och det inre hålet mindre än 13 mm. I allmänhet krävs ingen behandling, så det är svårt att kontrollera kvaliteten på den inre ytan.
(1) Vid valsning av ett litet tjockväggigt titanlegeringsrör väljs deformationsmängden för valsningen av tvåvalsämnen till 39 procent, och rörets inre och yttre ytkvalitet är bättre.
(2) Vid kallvalsning av små tjockväggiga titanlegeringsrör med tre valsar bör Q-värdet inte överstiga 0.87, vilket kan säkerställa att rörets inre yta är av god kvalitet och ingen sprickor genereras. Med tanke på den goda matchningen av styrka och plasticitet, väljs deformationsmängden av trevalsvalsning till 30 procent, vilket kan erhålla bättre mekaniska egenskaper och mikrostruktur.
(3) Underrullningsprocessen av titanlegeringsrör, avfettning, betning, glödgning och uträtning utförs var 1 till 2 valsningspass, och sedan avlägsnas sprickorna på insidan genom sandblästring och betning. . Genom att vidta denna åtgärd kan den kvalificerade frekvensen för feldetektering av färdiga rör öka till 35 till 40 procent.
Mikrostrukturen av det färdiga röret efter vakuumglödgning vid 750 grader under förhållanden med 25 procent, 30 procent och 36 procent rullande deformation. Det kan ses att mikrostrukturen avtitanlegeringsrörefter glödgning är likaxlig. Med ökningen av deformationen blir graden av omkristallisation mer fullständig och kornen finare. Rumstemperaturens mekaniska egenskaper hos det färdiga röret efter vakuumglödgning vid 750 grader under förhållanden med rullande deformation på 25 procent, 30 procent respektive 36 procent. Det kan ses att när deformationen är 25 procent är sträckgränsen för det färdiga röret 550 MPa, draghållfastheten är 675 MPa, töjningen är 15,5 procent och töjningen är något högre än standardvärdet på 15 procent; när deformationen är 30 procent, är motståndet. Draghållfastheten är 670 MPa, sträckgränsen är 535 MPa och töjningen är 17 procent; när deformationen är 36 procent, är draghållfastheten 640 MPa, sträckgränsen är 517 MPa, vilket är något högre än standardvärdet på 515 MPa, och töjningen når 19 procent. Med tanke på den goda matchningen mellan hållfasthet och plasticitet, och jämföra de mekaniska egenskaperna och mikrostrukturerna under olika deformationsförhållanden, är det rimligt att välja 30 procent av rullningsdeformationen för det färdiga röret.
